BELÖNING

Belöningen för mig är elevernas kunskap.

Glädjen när det fungerar: en elev, född i Sverige, med vietnamesiska som modersmål, i åk 7 en blyg tystlåten pojke på f.d. C-nivå, viskar i september i åk 7: ”Läsa böcker!?!? Det kan inte jag!”
I åk 8 läser han 4 Harry Potter böcker på en månad, nästa månad läser han alla Sagan om ringen böcker, i åk 9 läser han Gouillous Arn böcker och Strindbergs Tjänstekvinnans son, klarar Nationella prov i svenska i åk 9 med MVG och får flera MVG i en del andra ämnen i åk 9.
(Om du undrar, varför han gick kvar i SV2 – han tog inte någons resurs. Han fick stanna kvar i gruppen, för han behövde mycket uppmuntran och jag var den enda vuxen som talade med honom. Hemma lärde han sig att vara tyst, vilket innebar, att han inte fick något språk hemifrån.

Det är han inte ensam om. Då blir skolsvenskan det enda språket man har, och just därför är det så viktigt att man har någon att tala med. För övrigt har vår skola 70% tjänst i SV2 för 28 elever, 5 av dessa nybörjare, och hade haft 85% tjänst för 16 elever, inga nybörjare, 5 år tidigare.)

Sista dagen i skolan kommer han, sätter sig i ”redovisningssoffan”, som vi fick i belöning för priset, tittar på mig och ler. Sedan säger han: ”Min mamma kan inte läsa. Min pappa är också analfabet. De har aldrig haft ett jobb i Sverige. Vet du vad jag ska göra? Jag ska läsa till arkitekt. Och jag ska också köpa böcker, som du.”

På hösten skriver han ett mail till mig: ”Har fått MVG i novellskrivning. För stipendiet jag fick av dig köpte jag Harry Potter del 5 på engelska. Svårt, men jag klarar det. Vad ska jag läsa sen`?”